Inspirationsdag på Länsmuseet 9 april 2003

Ett femtiotal personer från hela länet och även mera långväga gäster samlades till en heldag omkring ABM-samverkan i praktiken, inbjudna av ABM-resurscenter i Västernorrland.

Inledning

Erik Åström

Moderator under dagen, Roland Tiger, samt Bengt Wittgren och Märta Molin från ABM-resurscenter, hälsade samtliga välkomna till "Inspirationsdagen", innan ordet gick till Erik Åström från Statens Kulturråd, vilken inledde dagen med att ställa frågan: -" Varför ska man syssla med ABM?". Åström besvarade frågan själv genom att säga: -" det är självklart ur medborgarens perspektiv, medborgaren vill ha svar på sina frågor utan att behöva fundera vilken institution som kan ha svaret".

I framtiden kommer det inte att byggas nya museer, trodde Åström, utan det kommer nog att bli mera institutioner och verksamheter av ABM-karaktär. Dock är det inte lätt att bryta mönster som skapats av tunga kulturinstitutioner som Kungliga biblioteket, Riksarkivet och Riksantikvarieämbetet, så från statligt håll händer inte så stora saker just nu. Det är snarare i kommunerna som det pågår aktiviteter, och kanske kan kommunernas initiativ och medborgarnas behov tillsammans bana väg för ABM-utvecklingen. I detta sammanhang framhöll Åström det pågående ABM-samarbetet i Västernorrland. Se www.kulturradet.se.

"Sevärt" – en presentation av 20 besökspunkter i Västerbotten, Databas över samlingarna på nätet, "Spår" ett regionalt anpassat läromedel om kulturarvet, är några exempel på detta.

Genom detta arbete har man allt mer börjat arbeta med att "flytta ut" museet i länet, så att man numera en gång om året har en Museets dag ute i någon av kommunerna i Västerbotten. Man vänder sig då till skolor, allmänhet, politiker och tjänstemän, och museet kommer till kommunen under en dag för att sprida kunskap och skapa kontakt. Målet är att inom ett år efter denna ha skapat en "Informations-ö".

"Ön" är helt enkelt en monter och en dator, placerade i kommunens bibliotek. Arbetet kring "Informations-öarna" sker i samverkan med en referensgrupp från orten; studieförbund, hembygdsrörelsen och andra intresserade. I ön kan samlas olika material som belyser kulturarvet i kommunen, material från samlingar, bilder eller annat. Runt den skapar man också programverksamhet. Det viktigaste jobbet är själva uppbyggnaden av montern och referensgruppens arbete, som kan se lite olika ut från kommun till kommun. Det lokala engagemanget är själva basen i arbetet.

En fråga från publiken var om detta är exempel på ABM-samverkan? Ja, svarade Anders -" i den meningen att biblioteken kan lotsa frågor till museerna och arkiven, som är med i uppbyggnaden av öarna".

Staffan Lundmark från DAUM (Dialekt- ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå), vilket är delaktiga i öarna, tog vid och berättade inledningsvis om vad DAUM arbetar med, sedan om arkivets funktion i arbetet med "Informations-öarna". DAUM laddar öarna med inspelningar och pärmar med utskrivet material. Svar på frågor från åhörarna belyste några av svårigheterna med material från DAUM. Urvalet är svårt, man har avgränsat sitt område till Väster- och Norrbotten och språkgrupper där inom, men det kommer även in en hel del annat material. Det finns ingen pliktleverering till DAUM, allt bygger på frivillighet. Bandinspelningar med människor gjorda i ett syfte kanske får en helt annan effekt i ett annat sammanhang, och även sådant som upphovsrätt och PUL kan ställa till bekymmer.

Staffan Lundmark menade att arbetet med öarna var ett bra sätt att –"få ordning på diverse projekt och idéer, att kunna samlas runt något ämne och knyta ihop kontakter med personer som finns runt både museet och DAUM".

Processen var enligt Lundmark det viktiga med arbetet kring öarna, inte bara planer, visioner och projekt. För 50 år sedan samlade institutionerna in och katalogiserade folkminnen, visor och bandinspelningar, vilket görs i mindre utsträckning numera I stället finns i byrålådor och garderober material som enskilda samlat och skrivit ihop. Det är viktigt att få knyta ihop människors kunskaper och få fatt i materialet. Ljudmaterial är viktigt att samla, för det faller sönder. Och det är det DAUM försöker hjälpa till med nu. Slutligen konstaterades att en informations-ö också kan fungera turistisk som en lokal "historielektion".
Se vidare på www.vasterbottensmuseum.se/oar/ samt www.sofi.se/daum/.

I kommunens arkiv finns idag även handlingar från Åmåls föreningsarkiv, och ett stort bildarkiv. Biblioteket och arkivet har, sedan arkivarietjänsten inrättades, samarbetat om flera olika projekt som till exempel Åmåls 350-årsjubileum, material om branden i Åmål. 1996 byggdes huset om till ett kulturhus, och man fick en gemensam entré till de olika delarna av huset; arkiv, bibliotek och konsthall. I huset har man hela tiden samutnyttjat lokalerna, personal och material. Konsthallen kan lätt förvandlas till bibliotekets bokrea eller utställningsyta för Arkivens dag. Kommuninformation exponeras i husets lokaltorg, likaväl som bilder ur arkivet, med uppmaning att lämna information. Arkivbesökare kan sitta i bibliotekets studieavdelning och bibliotekets personal sköter om att ta in arkivhandlingar vid stängningsdags. Bibliotekspersonal, släktforskarföreningen och arkivarien samarbetar kring släktforskarhörnan. Inga-Britt Jonsson avslutade med att framhålla att, för att ett sådant här samarbete ska lyckas så är det av största vikt att man har personalen med sig, det vill säga att alla måste vilja samarbeta. En annan mycket viktig faktor var enligt Jonsson kontinuerlig fortbildning av personalen.
Se vidare på www.amal.se.

Arkiven upp ur källaren!

Eftermiddagen inleddes med att Eva Sjögren från Föreningsarkivet i Jämtlands län berättade om olika exempel för att få "Arkiven upp ur källaren!". Av de olika delarna Arkiv, Bibliotek och Museer är kanske bilden av Arkiv mest diffus hos många. Något gammalt i källaren, är kanske en föreställning. Med utgångspunkt från framförallt Skånes Arkivförbund och Föreningsarkivet i Jämtland, visade Eva lite av de senaste decenniernas utveckling inom arkivpedagogik. Under 1980-talet arbetade folkrörelsearkiven ute i länen för att bli synliga. Man informerade, samlade minnen och arkiv. Under 1990-talet kom det starka krav från bidragsgivarna att visa resultat, att redovisa verksamheten. Ett exempel på resultat är att man på flera håll började publicera minnen och berättelser i böcker, som blev mycket väl mottagna. Ett annat exempel var att man började vända sig till skolor och olika grupper i samhället, t ex invandrarbarn, med programverksamhet. Arkivens uppgift var såväl att väcka lust till arkiven och arkivforskning, som att samla in material till arkiven. Målet för programverksamheten med skolor sattes till att alla barn som lämnar grundskolan bör ha sett ett arkiv.

Det behövs inte alltid en resväska full med spännande dokument för att väcka intresse för arkiv. Ett enstaka dokument som t ex en matsedel från skolbespisningen 1950 ger en mängd olika frågor att fundera över för skolelever av idag.

Initiativet till Arkivens dag, www.ra.se/arkivensdag, togs av Skånes Arkivförbund, och den första dagen genomfördes i november 1998. Arkivens dag är ett brett samarbete mellan olika typer av arkiv, och har mer och mer utvidgats till att också innefatta såväl museer som bibliotek. Förra året "firades" Arkivens dag i hela Norden och Nord-Tyskland. Från 2004 kommer det att bli en "världsdag".

Eva berättade också om några exempel på samverkan i England, där man jobbar med att möta nya grupper och arbeta med samlingar och arkiv på ett nytt sätt. T ex "översättning" av dokument till ljud, broschyrer på blindskrift och andra främmande språk m m. Så långt har vi inte kommit än i Sverige.

Att arbeta med arkivpedagogik och med nya grupper är tyvärr sådant som ofta inte ryms i den ordinarie budgeten för en institution. Man får vanligtvis jobba i projekt med externa finansiärer som t ex Framtidens kultur. I Skåne har man tack vare externa medel kunnat anställa personal som jobbar med "Arkiv till nytta och nöje" I Jämtland har man arbetet med "Jourhavande arkivarie" som åkt ut i länets kommuner och mött allmänheten, men även varit ett stöd för kommunarkivarien. Man har också idéer i Jämtland att göra något i stil med Västerbottens "öar", men i Jämtland blir det "mackar" i kommunbiblioteken där man kan "tanka" olika delar av kulturarvet. Om alla länsinstitutioner åker ut och fyller på dessa mackar en dag vardera om året, så blir det många besök ute i kommunerna.

Till sist nämnde Eva det projekt som är på gång i Östersund "Kunskapens hus" som blir ett hus byggt för publiken i samverkan mellan länsmuseet, landsarkivet och föreningsarkivet.

ABM-samverkan ur ett regionalt perspektiv

Dagen avslutades med en diskussion kring ABM-samverkan. Tomas Olsson från Västragötalandsregionen inledde passet. Tomas, som arbetar som utredare inom ABM i regionens kultursekretariat , menar att ABM inte är något nytt, utan egentligen ganska självklart. Problem blir det först när man möter de fasta institutionerna med sina traditioner som utvecklats under hundra år. Det är inte pengar som saknas i samhället, utan pengar i de regionala institutionerna. Grundbulten är att det ska vara betydelsefullt för människorna i bygderna, det som de regionala institutionerna gör.

Man brukar prata om det fjärde rummet som kan illustreras med Arkiv Bibliotek och Museer som separata rutor på en gemensam nivå, Utbildning/folkbildning, Internet och Media separata rutor på en annan nivå, och någonstans i mitten, med delar i alla rutor, ligger ABM - det fjärde rummet.

Vad vill då allmänheten med kulturinstitutionerna? Man kan säga att allmänheten vill veta mera nu, man ställer andra frågor än tidigare. Tomas citerade någon som sagt att "vi är väldigt bra på att svara på frågor ingen ställt". År 1900 fanns 800 högskolestuderande i Sverige, idag finns 800 000, men vi har inte ställt om oss på detta. För publiken/brukarna av kulturarvet har kopplingen till lärandesamhället gått förlorad till förmån för upplevelser, enligt Tomas. Tyvärr blir det ofta projekt och åter projekt, med svag förankring ute hos brukarna. Lokalt tar man därför inte itu med att se till att projekt lever vidare. Vi måste komma bort från projekt, och lägga in i den ordinarie verksamheten.

Diskussion och avslutning

I den efterföljande diskussionen funderades över frågor som, "vad är egentligen kulturinstitutionernas uppdrag?", "Hur kommer det sig att kulturinstitutionernas personal intresserar sig för ABM just nu?" och "Hur får man in ABM i den ordinarie verksamheten?"
Från Länsmuseet Västernorrland har man tittat igenom ett antal äldre utredningar om museernas uppdrag och konstaterat att man betonar minnesbank och forskning, men att erbjuda upplevelser betonas inte så starkt. Det konstaterades också att det är intressant att det är institutionerna själva, på regional nivå, som i Västernorrland tagit initiativ i ABM-frågor. Man har satsat i utvecklingen av ABM resurscenter och engagerar sig i att driva ABM-frågor i länet. Samordningsvinster kan möjligen vara en orsak till intresset, t ex lokal- och personalfrågor kan i viss mån samverkas om.

Projektgruppen för ABM Resurscenter, text och bild