Mellanrum,
13 september, 2005

Den 13 september hölls i Härnösand seminariet Mellanrum – mellanrum och kontaktytor i ABM-samverkan. Här följer ett kort referat från dagen.

Välkommen!
Märta Molin, ABM Resurs inledde med att från ABM Resurs sida hälsa alla varmt välkomna. Därefter följde en kort information om projektet ABM Resurs, vilket är ett analys- och förankringsprojekt som startades av Länsmuseet Västernorrland, Landsarkivet Härnösand och Länsbiblioteket Västernorrland (med stöd av såväl landsting och länsstyrelse som statens kulturråd) i januari 2003. Under projekttiden inventerade man inledningsvis synen på och behovet av ett resurscentrum för ABM samt de önskemål som fanns kring detta med samverkan tvärs kommungränser i Västernorrland. Därefter följde en mer operativ fas där studiedagar och workshops har genomförts, nätverk initierats och rapporter publicerats. Under hösten 2005 har projektet gått in i en mer utvärderande fas, där även långsiktiga strategier för hållbar samverkan prövas.

Efter denna presentation av projektet, så genomfördes även en snabb presentationsrunda bland de cirka 60 deltagarna.

Institutionerna med sina dryga 1 000 anställda är en viktig resurs för länet, och genom samverkan kan denna resurs tillsammans med ideella aktörer och andra sektorer i samhället få en ännu viktigare roll vad det gäller institutionsförnyelse, tillväxt och livslångt lärande. Kerstin Nygren betonade flera gånger att den samverkan som växer fram och den nya kulturpolitiska riktningen sätter medborgaren i centrum, att brukarperspektivet är det som ska vägleda sektorn in i framtiden.


Samverkan på nätet
Därefter var det dags för Ulrica Goss Wallin från Regionbibliotek Västra Götaland att berätta om det satsningar som görs med att tillgängliggöra kulturarv via Internet. Ulrica menade att datorns styrka är att ”dra in barnen i historien genom att låta dem själva välja vad de vill dyka ner i.” Detta betonas även i en färsk rapport från danska Kulturarvsstyrelsen, och det är också ett av huvudmålen med Vestro Gothia. Ulrica menade också att man dessutom vill göra arbetet med det lokala kulturarvet roligare och mera lättillgängligt för grundskolans pedagoger och elever. Ulrica berättade om hur man tillsammans med kommungrupper och skolklasser i Västra Götaland producerar ett nyskapande undervisningsmaterial i spelform, helt på Internet. Samarbetet kring Vestro Gothia inbegriper också övrig ABM-sektor i regionen.

Ett liknande läromedel saknas på i stort sett alla skolor idag, varför projektet är särskilt viktigt. Genom att nya historiska kopplingar görs för, av och med barnen förankras det förnyelsearbete som nu sker inom kulturarvssektorn också i skolan.

Vestro Gothia har funnits sedan hösten 2003 då en demoversion producerades. Liksom i dagens växande version kunde man där spela spel, lyssna på sägner, söka bok/länktips och läsa fakta – allt med fokus på det lokala kulturarvet. Demoversionen testades av ett stort antal barn och lärare i regionen – och fick ett mycket positivt gensvar. Ett läromedel som detta behövs och som en flicka på 11 år skrev: ”Det är lättare och lära sig när man har roligt.”

I takt med att fler kommuner ansluter sig kommer man också att kunna resa virtuellt – och ha ännu roligare!

Regionbibliotek Västra Götaland äger projektet och producerar webbplatsen i samarbete med Nyfikeby Produktion www.nyfikeby.se. Enligt Ulrica är även styrgrupp en viktig tillgång. Med förre riksantikvarien i spetsen tillför dess medlemmar mycket kunskap, öppnar många dörrar och banar väg för projektets framtid.

Nils Holgersson Online kallas ett utvecklingsprojekt i Vestro Gothias anda. Tack vare intresse ifrån andra delar av landet samt medel ifrån Stiftelsen Framtidens kultur har man enligt Ulrica kunnat förbereda den tekniska plattformen för en nationell utbyggnad. Visionen är att man kunna resa runt virtuellt och upptäcka all den mångfald som gömmer sig i vårt svenska kulturarv!

Under 2005 produceras de första fyra kommunerna. Sedan växer materialet med fler kommuner, till låga produktionskostnader baserade på kommunstorlek, allt efter principen ”först till kvarn.”

Vill ni veta mer? Kontakta gärna Ulrica Wallin: ulrica.g.wallin@vgregion.se, 0706-18 20 13 eller besök www.vestrogothia.se för mer information.


Öar i mellanrummet

Boken vilar på de uppteckningar som gjorts av en OP Pettersson. Boken distribuerades till samtliga hushåll i kommunen och den blev väl emottagen.

Lars gjorde oss uppmärksamma på att de åtta inlandskommunerna i Västerbotten (”V8: a”) tillsammans bara har 44 500 invånare. En verklighet där samverkan inte kan innebära annat än ett effektivare nyttjande av resurser. Om alla ABM-resurser ses som gemensamma har man en ökad kompetens, färre informationsförluster, och större samordningsmöjligheter även vad det gäller andra satsningar och aktiviteter än de som görs inom ABM-området.

I aktuella budgetdirektiv för Vilhelmina och i det kulturpolitiska handlingsprogrammet lyfter man ABM-samverkan, och från januari 2006 föreslås en kommunal ABM-enhet och en kommunal ABM-samordnare.

I Västerbottens län har Internetbaserade InformationsÖar blivit ett intressant koncept för hur historien kan nås med ny teknik, och för hur länsmuseet, arkiv och bibliotek kan hitta nya former att arbeta tillsammans. De geografiska avstånden är så stora i Västerbottens län att det kan vara svårt att knyta samman de olika parterna i ABM-samarbetet, men genom att lägga ut museets och arkivens samlingar av föremål, bilder och inspelningar på webben kan länsborna numera ”komma in” i länsmuseet och arkiven från varje kommun via datorn. Dessutom vill Västerbottens museum och Dialekt-, ortnamns- och folkminnesinstitutet i Umeå – eller Daum som arkivet förkortas och dagligen kallas – öka det personliga kontaktnätet i Västerbottens län för att nå ut med all den kunskap de har, men också att den vägen öka på sina samlingar.

En InformationsÖ består av en liten utställning på kommunbiblioteket med ett par, tre utställningsmontrar med utvalda och tänkvärda föremål, utmärkande för orten i fråga, och en dator med en specialdesignad webbsida som presenterar den egna kommunens och länets kulturhistoria och som har direktuppkoppling via Internet till länsmuseets, arkivens och bibliotekens databaser.

InformationsÖn sköts av en referensgrupp med representanter från det lokala biblioteket, studieförbund, skolan, hembygdsföreningen eller släktforskarföreningen, länsmuseet, något av arkiven samt enskilda personer. Referensgruppen underhåller utställningen och ordnar dessutom kulturella arrangemang med musik, föreläsningar och bildvisningar i anslutning till Ön, detta för att visa på att det numera finns en lättillgänglig kanal direkt in i länsmuseet och arkiven i Umeå. InformationsÖarna finner man här: http://www.vasterbottensmuseum.se/oar/index.html

Eftersom även Staffan Lundmark från DAUM fanns på plats under dagen kunde han svara på en del frågor rörande DAUM: s verksamhet. Mer information finner man på http://www.sofi.se/GetDoc?meta_id=1049


Mer än bara ABM
Efter ett mellanrum för en bensträckare fortsatta seminariet med information från det samarbete som pågår i Östra Götaland – Kulturarv Östergötland. Från Linköping hade Dan Malmsten och Hans Nilsson rest upp till Härnösand för att berätta.

Andra honnörsord är demokrati, brukare, pedagogisk förmedling och att utgå från de lokala förutsättningarna.

I korthet är målen för Kulturarv Östergötland.

• Skapa en infrastruktur för mötesplatser, såväl fysiskt som virtuellt
• Inventera beståndsregister
• Tillgängliggöra material för forskning
• Skapa forskarrum

Målgrupper är:

• Institutioner
• Projekt
• Fritidsforskare
• Hembygdsföreningar
• Skola

Idag fokuserar man hur man ska kunna gå från samverkan i nätverk till mer hållbara allianser. Här finns en rad organisatoriska diskussioner som påverkar framtiden för samarbetet; förändringsprocesser är på gång vad det gäller rollfördelning regionförbund – landsting – länsstyrelse. Viktigt i de diskussioner som rör framtiden är interaktionen mellan samlingar och arkiv, konst, kulturmiljövården, och de publika funktionerna.

Argumenten för allianser är att stärka kulturarvssektorn; att få en mer komplett kompetens/samling av expertkunskap, samt att bättre kunna synkronisera projekt och ett långsiktigt omhändertagande av resultat hos främst institutionerna.

och utifrån de bidrag som kommer in, skapa en (subjektiv) historiebok som delvis och fortlöpande, med författarnas medgivande, anonymt publiceras på Internet. Alla länets invånare över 60 år är välkomna att delta i denna historieskrivning.
Berättelserna samlas ihop och arkiveras för framtida forskning. Vissa av berättelserna kan sedan, Kulturarv Östergötlands hemsida och/eller i en senare bokutgivning. Dan visade även en del av projektet som handlar om de digitaliserade så kallade amerikabreven, som finns i Kinda kommun. Tillsammans med SVAR har Kulturarv Östergötland digitaliserat och tillgängliggjort dessa brev. Brevskrivarregistret innehåller omkring 2 200 brev. Huvuddelen av breven är skrivna i Amerika och skickade till släktingar och vänner i kisatrakten i södra Östergötland. Brevens datering sträcker sig från 1845-1999. Kisa med omnejd hade en tidig och mycket omfattande utvandring till i första hand USA. Via SVAR: s webbplats kommer man åt denna samling. Se http://www.svar.ra.se/
Projektet Amerikabrev har i sin tur ingått i ett europeiskt och EU-finansierat projekt – Emile. Om det kan man läsa mer här: http://www.emigrantletters.com/ Dan talade även om gränssnitt mot olika brukargrupper och han konstaterade att fotografier är en bra ingång liksom de geografiska ingångar som kopplingar mot karta innebär. Kulturarv Östergötland har utvecklat en funktion som man kallar ”sök geografiskt” där kommunerna är ingångarna till kulturarvsinformationen som döljer sig i olika databaser.
Idag har man inom Kulturarv Östergötland fokus på film, och detta illustrerades genom att Dan visade en kort film om brandförsvar i Linköping på 1920-talet. De frågor man arbetar med är hur man ska kunna ta tillvara och hur man ska kunna tillgängliggöra film. Just nu söker man sig fram genom metoden trail and error!

Mer information om Kulturarv Östergötland finner man på http://www.kulturarvostergotland.se/


Kulturarv Västernorrland
Efter lunch på Sankt Petri Logen var det dags för en presentation av den nyöppnade kulturarvsportalen Kulturarv Västernorrland. Per-Erik Wik från Länsbiblioteket Västernorrland, tillika aktiv i arbetsgruppen för ABM Resurs berättade. Själva strukturen bakom portalen har utvecklats av ABM-gruppen i Värmland som alldeles osjälvisk har delat med sig till oss i Västernorrland. Under våren 2005 har en arbetsgrupp bestående av representanter för Landsarkivet Härnösand, Länsmuseet Västernorrland och Länsbiblioteket Västernorrland fyllt och utvecklat portalen. Idag innehåller portalen cirka 100 olika länkar till databaser med digitaliserad kulturarvsinformation. Tanken med portalen är dels att skapa en samlingsplats, men även att stimulera till ytterligare digitalisering. Vi vill också att ABM-sektorn i länet ska betrakta portalen som sin och att den därför ständigt kommer att fyllas på och utvecklas. Se gärna http://www.kulturarvvasternorrland.se


Konsten att ramla mellan stolarna…
Så var det dags för nästa talare: Gunilla Kindstrand, kulturjournalist och knuten till Hälsinglands museum genom olika projekt. Gunilla menade inledningsvis att vi inte ska vara så rädda för att då och då falla mellan stolar. Det kanske är då vi lär oss bäst, byter perspektiv eller vågar ta ett steg i en helt annan riktning? Hon betonade även vikten av att tillåta bilder av verkligheten där vi alla kan mötas och känna igen oss. Här talade Gunilla om den rådande bild av Järvsö som hon anade när hon flyttade dit. En bild som det traditionellt råder en stark överenskommelse om, en bild som är ganska uniform och som man kanske gör enklast att anpassa sig till. En sådan bild, bland annat förmedlad via kulturen, kan inte alla mötas i. Att falla mellan stolar, då och då, skapar nödvändig dynamik och olika bilder som kompletterar varandra.

Man talade också i många ansökningar om ”den regionala identiteten” som om den vore något som en gång för alla ligger fast. Genomgående var också att brukaren/besökaren betraktades som ganska passiv i förhållande till institutionen.

Gunilla Kindstrand fortsatte med att resonera om samverkan, temat för dagen. Det tycks väldigt lätt att bygga upp parallella institutioner, snarare än att vidareutveckla befintliga strukturer eller satsa på långsiktigt hållbar samverkan mellan idag redan verksamma aktörer.

En annan slutsats var nutidens strävan att skapa ”frusna ögonblick” av dåtid. Gunilla vittnade om sin oro för ett framtida kulturutbud bestående av en uppsjö ”medeltidsbyar” daterade 2005! Här förde Gunilla in resonemanget på det framväxande fenomenet ”Dream Society”, där hon ansåg oss vara (kulturellt) väl rustade genom en uppsjö turistiska satsningar kring såväl vikinga- som medeltid.

Men Gunilla såg avvikelser. Hon menade att det var kul att vara i Västernorrland, där man dels fokuserat kulturen på ett någorlunda klokt sätt i det regionala tillväxtprogrammet, och där man även drivit och driver en rad spännande samverkansprojekt, där ramprogrammet ISKA - industrisamhällets kulturarv på grund av sin omfattning tydligt sticker ut.

Å andra sidan varnade hon oss för de blinda fläckar hon ser att vi har. Ingenstans problematiseras och lyfts frågan om den snabba och pågående förändringen av jordbrukslandskapet, lika lite som den nära förestående demografiska kollapsen i norrländska periferin behandlas.

Så gled resonemanget över på den bild som hon anar att många institutioner har av sig själva; bilden som experter. Parallellt med denna bild växer en bild fram i projektekonomin; en bild där projekten ser sig som de enda som står för förnyelse och nyskapande. Här menade Gunilla Kindstrand att institutioner och projekt måste samverka på ett bättre sätt. Institutionerna behövs för att sparra projekten, de fria pengarna, och för att sedan implementera resultat från olika satsningar in i linjeorganisationer för att på så sätt möjliggöra institutionsförnyelse. Hon varnade för en verklighet bestående av mer eller mindre slutna institutioner kontra helt fria kulturprojekt.

Gunilla avrundade sitt anförande med att ställa en rad frågor:

• Vilka vill vi inkludera när vi skapar bilder?
• Vilka exkluderar vi?

• Vilka inkluderar vi när vi skapar mentala kartor?
• Vilka exkluderar vi?

• Vilken värdegrund utgår vi från, vi som företräder kulturarvsinstitutioner?

• Hur förhåller vi oss vad det gäller ensidighet kontra samtidens mångfald?

Dessa frågor samt inlägg i debatten skapade en livlig och livgivande debatt mellan personer i publiken som mellan Gunilla och åhörarna. En viktig debatt, som tyvärr inte låter sig fångas i ett kort referat!


Glimtar av en guldålder
Efter kaffet var det så dags för dagens sista talare: Peter Sundborg, bebyggelseantikvarie vid Sundsvalla museum. Peter är involverad i ett samverkansprojekt mellan Sundsvalls museum och Länsmuseet Västernorrland kring den byggda efterkrigsmiljön i länet. Satsningen är en del av den pågående kampanjen Efterkrigstiden miljöer och minnen som drivs av den så kallade arbetsgruppen för kulturarvet i Västernorrland. I arbetsgruppen finns företrädare för länets museer, arkiv och bibliotek, liksom från kommunernas stadsbyggnads- eller kulturavdelningar. I gruppen finns även projekt, företagare, kyrkan, länets turismorganisation m fl. företrädda. Se gärna http://abm.murberget.se/kampanj/index.html

Vi har den mitt ibland oss – arkitekturen från 1945-1965. En del bor i den, andra arbetar i den, många ser den på väg till jobbet eller affären. Bebyggelsen från den här perioden är speciell. Den skiljer sig från funktionalismen, som dominerade på 1930-talet, och från miljonprogrammets arkitektur, som började ungefär 1965. Det finns ännu ingen bra och heltäckande benämning på arkitekturperioden 1945-1965. Den har kallats folkhemsbygget, ädelfunkis och nyrealism. Men inget av dessa namn har blivit allmänt accepterat. Trots att denna tids arkitektur är speciell och ganska lätt att känna igen, bara man lärt sig de grundläggande karaktärsdragen, så är den också oerhört variationsrik. Det är kanske därför den ännu inte har fått en slutgiltig benämning. En annan orsak är kanske att den är så rik, den blickar bakåt, framåt och åt sidorna.

Jag väljer att inte sammanfatta Peter föreläsning utan hänvisar alla intresserade till boken Glimtar av en guldålder. Och av det jag hittills sett av boken; text, foto och layout, så kan vi se fram emot en vacker och intressant produkt.

Så var det dags att runda av dagen. Vi tackade varandra för att vi kommit och medverkat på olika sätt, och innan vi slutligen satte punkt för dagen, tog Bengt Wittgren, Länsmuseet Västernorrland, med sig intresserade på en kort stadsvandring för att titta på spår av den epok som Peter Sundborg tidigare beskrivit.


Text: Märta Molin